Höstgryta med vin och svamp
Hösten står bestämt och knackar på dörren, foodies. Visst börjar man bli sugen på mustiga grytor som passar utmärkt att skölja ner med ett kraftigt rödvin, så säg …? Well, just en sådan gryta lagades här i Najnis kök härförleden. Läcker blev den också. Så där riktigt fjantläcker faktiskt. Dessutom rekommenderar Najni att man börjar nalla på vinet man tänker ha i grytan och kanske även servera till den redan när man tillagar den, så blir matlagningen ännu ett snäpp trevligare! En skvätt i grytan och en skvätt i ett glas till kocken, he ho 😉
Vad gäller val av svamp, så har Najni en förkärlek för torkad sådan, som man lägger i blöt i ljummet vatten en halvtimme innan den ska tillagas, men det går så klart alldeles, alldeles utmärkt med färsk svamp också. I min gryta slank visst en rejäl näve kantareller ner, men Karl Johansvamp blir minst lika smaskelimumsigt.
Som tillbehör till grytan kan man exempelvis göra sig ett blomkålsris, gärna på ekologisk blomkål, eller varför inte ett frestande mos på rotselleri, spetsat med en gnutta parmesan? Här hos Najni serverades grytmumsigheten till Lchf-varianten av pappardelle – ett kul och annorlunda sätt att göra sin egen pasta på.
Hur tillagar man då denna höstiga, mustiga läckerhet …? Jo, så här:


- 800 g nötkött
- 225 g pärllök, skalad och halverad
- 2 vitlöksklyftor, finhackade
- 5 dl rödvin
- 1 msk oxfond
- 5 msk färsk oregano, finhackad
- 1 rejäl näve torkad svamp, blötlagd i ljummet vatten i ca en halvtimme
- 1 burk krossade tomater
- 1 msk tomatpure
- 1 skvätt soja
- ev 1 tsk honung
- salt och peppar
- Sätt ugnen på 175 grader.
- Stek pärllökarna i smör några minuter, och tillsätt vitlöken den sista minuten.
- Häll över löken i en stor ugnsgryta.
- Stek sedan det tärnade köttet i smör och salta och peppra.
- Tillsätt tomatpurén den sista minuten.
- Lägg köttet i ugnsgrytan, skölj ur stekpannan med vinet och låt det koka upp.
- Häll över vinet i ugnsgrytan och tillsätt alla övriga ingredienser utom svampen.
- Tillaga grytan i ugnen under lock, i minst två timmar, gärna ännu längre.
- Rör runt i grytan då och då, och tillsätt vatten om det ser för torrt ut.
- När ca en kvart återstår av tillagningstiden, stek den väl avrunna svampen i smör och rör ner i grytan.
- Servera med ditt favorittillbehör och njuuut av din läckra gryta!
- Vill man hotta upp sin mustiga höstgryta ytterligare, kan man tillsätta 1 krm lakritspulver, och/eller två rutor riktigt mörk choklad. Smaskens!
Pappardelle lchf

God söndagsafton på er!
Finns det kanske någon foodie där ute, som precis som Najni ääälskar pasta, men inte mår så superduperpiffigt av för mycket kolhydrater, månne…? Well i så fall: Grattis! Just denna afton har Najni nämligen tillverkat något alldeles, alldeles förträffligt i sitt kök, nämligen lchf-pappardelle! Visst låter det underbart, foodies, och det är det också. Tänk er en pastarätt där osten liksom redan är innbyggd i själva pastan, så att säga. Och där kolhydraterna dessutom lyser (nästan i alla fall) med sin frånvaro? För bra för att vara sant, vad yrar den där Najni om, liksom, kanske nu någon dristar sig att muttra. Well, kontrar Najni då, testa att laga Najnis kolhydratsnåla pasta, vetja. Den må inte smaka exakt som vanlig pasta, men den är minst lika god! Dessutom behöver man faktiskt inte ens koka den, utan det räcker med att tillsätta valfri varm pastasås, och middan är klar. Men som sagt: det blir lite annorlunda än vanlig pasta, för Najnis Pappardelle halvsmälter lite grand när såsen tillsätts, och förvandlas liksom till sådana där härligt sega osttrådar som man kan sitta och fantisera om ibland när man är riktigt sugen på ost. Så ni som gillar både ost och pasta: laga Najnis pappardelle, och ni kommer inte att ångra er 🙂
Faktum är att jag nästan börjar sagla bara jag tänker på morgondagens lunchlåda på jobbet. Här i Najnis kök serverades en långkokt köttgryta med massor av vin och torkade kantareller i såsen, till pastan, men endast er fantasi sätter gränser för er middag, foodies. Jag kan tänka mig att en simpel tomatsås lagad med kärlek och rikligt med olivolja och färsk basilika skulle göra susen som tillbehör till pappardellen, eller varför inte endast en klick pesto och några skivor lufttorkad skinka?
Hur som helst: i nästa inlägg här på bloggen lovar jag att ge er receptet på Najnis långkokta gryta med kantareller. Det vill ni väl inte missa, eller hur …? Nä jag tänkte väl det, så håll utkik efter långkokta, läckra köttgrytor här i Najnis kök. när man minst anar det dyker receptet upp 😉 Men tills dess får ni roa er med Najnis pappardelle lchf-style. Smaklig spis!
- 2 äggulor
- 4,75 dl färdigriven mozzarella (inte den vita klumpen i vatten, utan den färdigrivna, hårdare varianten. Finns bland färdigrivna pizzaostar i affären)
- 1 nypa salt
- Smält osten i en skål i micron i några minuter, tills den är helt smält.
- Rör om ordentligt med en slickepott.
- Låt svalna några minuter.
- Tillsätt äggulorna och saltet. Rör runt.
- Kör någon min ut till i micron och rör runt några varv igen med slickepotten.
- Detta kan behöva upprepas några gånger, tills du har en helt jämn "deg".
- Häll upp degen på ett smort bakplåtspapper och tryck ut en så jämn rektangel som möjligt med slickepotten.
- Lägg på ytterligare ett smort bakplåtspapper mot slutet, och kavla ut det sista med kavel, tills hela bakplåtspappret är täckt av degen.
- Ta bort det översta bakplåtspappret och skär smala pastaremsor med en vass kniv.
- Låt pastaremsorna torka i kylen några timmar, på ett bakpappersklätt fat.
- Servera med valfritt tillbehör.
- Ett tips är att inte låta såsen vara alltför skållhet, för då smälter pastan lite för mycket.
- Enjoy!
Zoodles med röd pesto och chorizo
Jo men visst har det väl blivit dags för ett zoodle-recept igen, foodies…? Ty Najni anser att man aldrig kan få nog av zoodle-recept. Zoodles är helt enkelt en av världens bästa matuppfinningar. Galet gott och går att variera i det oändliga. Just därför tänker jag idag dela med mig av min allra senaste zoodle-skapelse, nämligen den fjantigt goda rätten zoodles med röd pesto och chorizo! Muuums säger Najni, och det hoppas jag att ni också kommer att säga när ni hugger in på den läckra anrättningen.
Och för er som händelsevis inte vet vad zoodles är, så är det helt enkelt nudlar tillverkade av zucchini, som man gör genom att köra zucchini genom en spiralizer. Ut och skaffa en, ni som inte har en redan! Jag vågar så gott som lova att ni inte kommer att ångra er, ty allt smaskigt man kan skapa med en spiralizer i sin ägo gör den värd varenda krona. Dessutom finns de små rackarna i alla möjliga olika prisklasser. Min köpte jag för några fjuttiga hundralappar, och aldrig har jag ångrat mitt köp 🙂
Vad gäller dagens recept, så går det förstås alldeles utomförträffligt att använda färdigköpt tomatpesto, men, nog blir det en liiiten smula godare om man gör sin egen …
Well, nu återstår väl egentligen endast en sak att säga: enjoy your zoodles, foodies!


- 1 burk soltorkade tomater, avrunna
- 1,5 msk pinjenötter, rostade
- 2 vitlöksklyftor, grovhackade
- 1 kruka färsk basilika (spara några blad till dekoration)
- 1 dl parmesanost
- 1 dl olivolja
- 1 nypa salt
- några tag med svartpepparkvarnen
- 4 chorizos, gärna färska med hög kötthalt
- valfri mängd svarta oliver, gärna kalamata
- 5 små zucchinis
- några tsk salt
- Gör nudlar av zucchinin med spiralizern. Klipp av nudlarna några gånger under tiden, så de inte blir så långa och svårhanterliga.
- Varva zucchininudlarna med saltet i ett durkslag, och låt dem rinna av minst en halvtimme.
- Skölj sedan med vatten och torka zucchininudlarna i en kökshandduk.
- Kör alla ingredienserna till peston i en matberedare till en slät konsistens. Tillsätt ev lite mer olja om det blir för kompakt.
- Häll upp peston i en glasburk med lock.
- Stek korvarna tills de är väl genomstekta. Låt vila en stund och skär sedan i tjocka skivor.
- Stek de avrunna zucchininudlarna med lite salt i lite olivolja i en stor stekpanna i ca två minuter.
- Rör ner valfri mängd pesto, oliver och korvskivorna i zucchininudlarna och värm någon minut till.
- Lägg upp på tallrikar och servera med basilikablad och lite extra nyriven parmesan.
- Förvara den överblivna tomatpeston i kylen, och häll gärna lite olivolja över, så håller den sig längre.
Citronkyckling med sellerimos och sparris
Trevlig Midsommardag på er, alla foodies!
Någon som tröttnat på sill och nubbe, månne…? Intet ont om sill – det är ju hur smaskigt som helst, men så här dagen efter Midsommarafton börjar i alla fall Najni längta efter något helt annat att sätta tänderna i. Som till exempel den slicka-tallriken-ren-från-minsta-lilla-såsrest- kycklingrätt jag tänker bjuda er på i dagens inlägg 🙂 Tänk saftig, färsk kyckling, ackompanjerad av en påtagligt syrlig friskhet från citronsaften, som blir en alldeles perfekt brytning till sältan och mustigheten från parmesanosten. Servera detta ihop med ett milt och läckert sellerimos, och jag lovar att era smaklökar kommer att bli tokiga av lycka!
I Najnis sellerimos ingår en klick majonnäs, vilket jag upptäckt ger en mjuk och fyllig touch till denna typ av rätter. Men givetvis går det bra att bara ta creme fraiche och smör, eller bara det ena av dem, eller en skvätt grädde. Dessutom brukar Najni hälla i en skvätt vitvinsvinäger eller citronsaft i sitt sellerimos, vilket ger den där fina balansen mellan mustighet och syra, som intensifierar och lyfter fram smakerna ytterligare ett snäpp. Mums – det börjar bestämt vattnas i munnen bara jag tänker på denna finfina rätt! Varför inte bjuda någon ni gillar på denna enkla men mumsiga kycklingrätt till söndagsmiddag i morgon, foodies? Eller gör som Najni och fyll veckans lunchlådor med den citronmumsiga ljuvligheten, vilket kommer att få er att börja fantisera om lunchrasten så fort ni satt er fot på jobbet … 😉


- 1 stor, färsk kyckling (gärna majskyckling), styckad i bitar
- 500 g färsk spenat
- 4 vitlöksklyftor, pressade
- saften av 1 citron
- 1,5 tsk torkad timjan
- 1 msk koncentrerad kycklingfond
- salt och peppar
- 1 msk rökt paprikapulver
- 3 msk smör
- 3 dl grädde
- 1 dl parmesan, riven
- ca 600 g rotselleri
- 1 klick creme fraiche
- 1 klick smör
- 1 klick majonnäs
- 1 tsk vitvinsvinäger eller citronsaft
- 1 bunt grön sparris
- Gnid in kycklingdelarna med paprika, salt och peppar.
- Stek dem sedan i en stor stekpanna eller stekgryta i 2 msk smör i några minuter på varje sida, tills de får lite färg. Plocka ur kycklingdelarna och lägg på ett fat så länge.
- Smält resten av smöret i samma stekpanna som kycklingen stektes i. Tillsätt vitlöken o fräs på medelvärme i ca 1 minut.
- I med grädde, citronsaft, kycklingbuljong, parmesanost och timjan. Koka upp, tillsätt spenaten och låt sjuda i 4-5 minuter.
- Häll sedan upp såsen i en stor ugnsform, och placera kycklingdelarna ovanpå såsen i formen.
- Ugnsbaka härligheten i ca en halvtimme, i 200 grader. Kolla noga så det inte bränns. Lägg i så fall ett folie över mot slutet.
- Skala och skär sellerin i 3 cm stora bitar.
- Koka dem mjuka i lättsaltat vatten. Det tar ca 20 minuter.
- Häll av kokvattnet och tillsätt creme fraiche, majonnäs och smör i önskade mängder.
- Mixa med en stavmixer, och smaka av med salt, peppar och vitvinsvinäger eller citronsaft.
- Bryt av den nedersta delen av sparrisarna.
- Bryn dem i smör i några minuter i en stekpanna.
- Servera kycklingen med sellerimos och sparris och njuuut 🙂
Mejerifri chokladpudding
Hej foodies!
I dag var dagen då ordet ”chokladpudding” plötsligt dök upp i mitt huvud. Fråga mig inte varför, för om sanningen ska fram så har jag aldrig varit speciellt förtjust i chokladpudding. I alla fall inte den där påsvarianten man brukade få till efterrätt på 70-talet, när jag var liten, som gjordes av ett färdigköpt pulver. Hu! Och faktum är att jag nu när jag tänker efter faktiskt nog aldrig smakat någon annan variant av chokladpudding. Hur som helst så kom jag alltså plötsligt att tänka på chokladpudding idag, fick ett ryck och blev som besatt av idén att försöka göra en som faktiskt skulle falla mig på läppen. En som inte smakade påse och suspekta tillsatser. Och jag lyckades faktiskt mixtra ihop en chokladpudding som blev härligt silkeslen i konsistensen, och dessutom är helt mejerifri samt har ett litet sting av kaffesmak. Det, ni!
Rent utseendemässigt blev min skapelse rätt lik sin halvfabrikatsförlaga, komplett med det där stelnade ”skummet” på ytan, som ser ut som kratrar i ett månlandskap, typ. Men ack så mycket godare! Min utgångspunkt var att jag bara fick använda mig av ingredienser jag råkade ha hemma, då en illasinnad halsinfektion har gjort mig för matt för att orka gå och handla. Men att laga mat – det är man aldrig (nåja, nästan aldrig) för sjuk för, enligt Najni.
Så varsågoda, foodies – här kommer receptet på den spontant ihopslängda chokladpuddingen som blev över förväntan bra 🙂 Den perfekta desserten för den som är sugen på något silkeslent och intensivt chokladsmakande, som dessutom råkar vara hyfsat nyttigt. Kaffepulvret är det så klart inget tvång att tillsätta, för den som inte diggar kaffesmak. Det funkar alldeles finfint att utesluta det, eller för den delen tillsätta någon annan lustig smaksättning, exempelvis lite romarom. Låt ingenting annat än er egen fantasi sätta gränserna för hur ni smaksätter er chokladpudding, foodies! Jag använde honung som sötning, mest för att mina älskade steviadroppar tog slut häromveckan, och jag inte hunnit köpa en ny flaska, men liksom med eventuell smaksättning gör man helt enkelt lite som man vill när det gäller sötning. Ta vad ni har hemma eller vad som funkar för er, vetja.


- 4,75 dl kokosmjölk
- 1,5 msk snabbkaffepulver
- 1 tsk vaniljextrakt
- 1 dryg msk honung, eller några droppar flytande stevia
- 100 g mörk choklad, 90 %
- 1,5 tsk gelatinpulver
- 1,75 msk kallt vatten
- Blanda gelatinpulvret och vattnet i en liten kopp, och låt stå några minuter.
- Värm kokosmjölk, vaniljextrakt och snabbkaffepulver i en kastrull. Vispa med en handvisp under tiden. Det ska bara precis bli varmt, inte koka.
- Tillsätt chokladen och vispa kraftigt tills den är helt smält.
- Tillsätt gelatin- och vattenblandningen och fortsätt att vispa kraftigt tills allt är helt blandat.
- Låt svalna något, och häll sedan upp i fem fina små dessertglas.
- Låt de smaskiga små skapelserna stelna i kylen i minst tre timmar.
- Njut!
- Med denna mängd gelatinpulver blir chokladpuddingen medelfast och silkeslen i konsistensen. Vill man ha en ännu fastare chokladpudding är det bara att experimentera med lite mer gelatinpulver.
Kycklingspett med aubergine och halloumi
Utifall att det nu råkar vara någon som trodde att Najni möjligen tröttnat på bloggandet, alternativt ramlat ner i ett hål i marken eller trillat av jordens yta, då det ju var ett tag sedan sist hon gjorde sig hörd och sedd här i sin lilla mathörna av cyberrymden, så kan jag härmed lugna den orolige: Najni is back in the kitchen! Redo att delge världen ännu en smaskig kycklingrätt, med en ljuvlig touch av ajvar. Hon har bara haft fullt upp med att jobba heltid på sitt nya (nåja – ganska nya) jobb, och därmed intagit horisontalläge i soffan närhelst hon varit ledig, istället för att härja med kameran i sitt kök och författa piffiga små blogginlägg. Men så kan vi ju inte ha det – eller hur, foodies? Ty Najni har ju alls icke slutat laga mat! Hur buzy hon än må bliva med andra ting som pockar på uppmärksamhet, så är det nämligen ett som är säkert: Najni kommer aldrig någonsin att sluta komponera läckerheter i sitt kök 🙂 Så varför inte låta alla foodies där ute få ta del av exempelvis detta mustiga och smaskiga sommarrecept, som jag lagade för någon vecka sedan? tänkte Najni idag, och tog sig i kragen och satte sig vid datorn, där hon nu sitter och skriver denna text. Så här kommer det: Najnis kycklingspett med aubergine och halloumi, med en mustig smak av ajvar. Ett glas vin därtill och – just det – ni gissade rätt: Food Heaven väntar! Ty ibland är det ju som bekant det enkla som är det goda, och denna rätt slänger man ihop lätt som en plätt, med få men fina råvaror. Enjoy!


- 800 g kycklinglårfilé
- 0,5 tsk salt
- 1 tsk citronsaft
- 1 gul lök, finhackad
- 3 vitlöksklyftor, finhackade
- 1 dl ajvar relish, helst stark
- några tag med svartpepparkvarnen
- 2 stora auberginer
- 2 paket halloumi
- citronklyftor
- Lägg 8 små trägrillspett i blöt.
- Skär kycklingen i lagom stora bitar. Salta och peppra.
- Sätt ugnen på 225 grader.
- Fräs löken på medelvärme i olivolja i några minuter, utan att den tar färg. Tillsätt vitlöken mot slutet. Låt svalna.
- Häll över lökröran i en bunke, och blanda ner 1 dl ajvar, kyckling och citronsaft. Låt bunken stå och dra i kylen i minst en halvtimme.
- Föedela sedan kycklingbitarna på träspetten och lägg dem på en smord ugnsplåt. Kleta på resterna av lökröran.
- Baka spetten i ca 20-25 minuter, eller tills kycklingen är genomstekt.
- Dela auberginerna på längden, i ca 1 cm tjocka skivor. Salta och peppra lätt, och stek skivorna på medelvärme i några minuter på varje sida.
- Skär halloumin i lagom tjocka skivor och stek någon minut på varje sida, tills de fått en läcker stekyta.
- Servera kycklingspetten med aubergine, citronklyftor och halloumi, och strö gärna några basilikablad eller annan färsk ört över hela härligheten. Klicka också gärna dit lite extra ajvar som tillbehör.
Ramslöksalt
Hej på er, foodies! Har ni smakat ramslöksalt någon gång, månne? Det hade i alla fall inte jag, fram tills alldeles nyligen, och nu tror jag faktiskt att jag redan är fast i beroendet. Nu när den läckra lilla glasburken med vackert rosa- och grönskimrande ramslöksalt står där på diskbänken i köket vill man ju ha ramslöksalt på allt möjligt: äggröra, omelett, den stekta köttbiten, salladen, ja you name it, liksom. Ty allt (nåja – det mesta i alla fall) blir lite, lite godare med det där smakrika saltet som krydda! I morse använde jag det till exempel i min frukostäggröra med nässlor, vilket smakade utsökt. Receptet på den gröna äggröran kommer för övrigt snaaart här på bloggen 🙂 Rosaskimrande blev Najnis ramslöksalt eftersom jag använde Himalayasalt, som skiftar svagt i rosa, vilket blir mycket fint ihop med det gröna från ramslöken. Men givetvis kan man använda vilket salt man vill. Numera kan man ju köpa ramslök i välsorterade mataffärer, till ett hiskeligt skrämmande pris, men se det slapp Najni göra. Najni hade nämligen turen att få sig en påse med det gröna guldet alldeles, alldeles gratis häromdagen på jobbet. Nyligen föll samtalet i lunchmatsalen på just ämnet ramslök. Kollegan som Najni från och med nu ämnar kalla Snälla Kollegan (en annan dag, när lunchsamtalet handlade om smeknamn, föreslog Snälla Kollegan att jag fick kalla henne T-Rex om jag ville, men jag vill bestämt hävda att Snälla Kollegan passar henne bättre) nämnde att hon brukar plocka ramslök själv (på hemlig ort, givetvis), och sedan tillverka ramslöksalt. Nej men så läckert det låter då! utbrast Najni förtjust. Och tror ni inte att Snälla Kollegan, som är en foodie precis som Najni, någon vecka senare tog med en hel påse med ramslök och gav till Najni på jobbet! Och då Snälla Kollegan precis som namnet avslöjar är mycket, mycket snäll, krävde hon inget annat i utbyte än att möjligen få smaka på en köttbulle nästa gång jag har sådana i min lunchlåda. Vid ett annat lunchtillfälle fick nämligen Snälla Kollegan smaka på en köttbulle kokad i tomatsås, och hon föreföll mycket förtjust i denna 😉 För övrigt inser jag nu i skrivande stund att jag ännu inte delgett er receptet på just dessa långkokta, italienska köttbullar lagade i Crockpoten, med en hemlig ingrediens, så det måste ju snart ske. Nåväl – nästa gång jag lagat dessa köttbullar och tagit med i lunchlådan ska givetvis Snälla Kollegan få smaka på en!


- valfri mängd färsk ramslök
- valfri mängd salt, gärna Himalayasalt
- Sprid ut ramslökbladen på en bakpappersklädd plåt, så att de inte överlappar varandra.
- Torka i ca 50 graders ugnsvärme, i 5-8 timmar, eller tills ramslöken är helt torr och känns som papper när man tar på den.
- Låt ugnsluckan stå lite öppen under hela torkningstiden, så att fukten släpps ut, och kolla då och då så att ramslöken inte bränns. Hur lång tid torkningen tar kan variera mellan olika ugnar, så man får prova sig fram.
- När ramslöken är färdigtorkad: låt den svalna och smula sedan sönder den och blanda med salt och häll upp i en burk med tättslutande lock. Hur mycket ramslök respektive salt man använder spelar inte så stor roll, men ju mer ramslök i förhållande till saltmängd, desto mer smakkoncentrerat blir saltet.
- Använd som krydda i all mat där du vill ha en lätt touch av ramslöksmak.
Cheddarscones med jalapeño
Nej men se foodies! Så roligt att ni hittat hit, till Najnis lilla matglada hörna av cyberrymden. Varmt välkomna att snoka runt bland mina recept. Och jag hoppas verkligen att ni bestämmer er för att baka dagens recept, nämligen mina så-goda-så-jag-tror-jag-måste-hetsäta-upp-allihop-på-en-gång-scones ;). Även kallade cheddarscones med jalapeño. Herregud, liksom! Ni som diggar smaken av en riktigt vällagrad ost kommer bara att tokälska dessa cheddarscones, vågar jag lugnt lova. De små härligheterna kom till här i Najnis kök i går, efter att jag äntligen börjat piggna till efter en illasinnad feber som slog till i torsdags, varpå jag fick fly hem från jobbet och bädda ner mig i sängen, och sedan höll min kropp i sitt onda järngrepp ända tills igår eftermiddag. Uttråkad, matt och gnällig fick jag tillbringa fredagen i horisontalläge – för sjuk för att laga mat … Och en Najni som är för matt för att laga mat – det är en Najni man helst inte vill komma i närheten av, så gnällig och självömkande är hon. Well, tur för alla inblandade då (ni som vill ha mer detaljer om exakt hur en Najni som är för sjuk för att orka laga mat är kan fråga Peter) att farsoten nu tycks ha lämnat min kropp 😉 Det första jag alltså gjorde när jag började känna mig bättre var att baka dessa cheddarscones med jalapeño, och sedan de togs ut ur ugnen har jag ätit dem som tillbehör till middagen, precis som de är till frukost med en kopp kaffe, och nu senast med creme cheese och gurkskivor, till lunch idag. Viktigt när man bakar sina cheddarscones är att man använder en riktigt vällagrad cheddar av god kvalitet. För det är ju den där intensiva, fylliga smaken som endast en långlagrad ost kan ge som man är ute efter här. Kombinationen med jalapeño höjer dessutom ostsmaken till än högre höjder! De få små cheddarscones som är kvar av satsen från i lördags kommer sannolikt att slinka ner som tillbehör till den helstekta majsskyckling som just i denna stund puttrar på låg värme i min Crockpot … lite gammal, hederlig ratatouille till det, och söndagsmiddagen kommer att bli en läcker en. Vem vet – kanske det dyker upp ett recept på Najnis långkokta majskyckling här på bloggen inom kort. Men nu ska jag inte bli carried away och gå händelserna i förväg, utan ge er receptet på cheddarscones med jalapeño. Låt er väl smaka, foodies, och dela gärna receptet i sociala medier om ni gillar det, så att fler ostälskare där ute får nöjet att sätta tänderna i dessa ostiga små ljuvligheter 🙂 Och just det: förvara sconesen i en plastpåse i kylen, och kör på medelvärme i micron i typ en halv minut innan det är dags att äta sconesen, efter att de legat i kylen, så blir de som nybakade igen.


- 3 ägg
- 5 msk kokosmjöl
- 3 dl vällagrad cheddarost, riven
- 5 msk smält smör (varav en sparas för pensling efter att sconesen tagits ut ur ugnen)
- 1 tsk vitlökspulver
- 0,75 tsk lökpulver
- 0,5 färsk jalapeño, finhackad
- 0,25 tsk salt
- 0,25 tsk bakpulver
- Värm ugnen till 200 grader.
- Vispa ihop ägg och smält smör i en bunke.
- Blanda kokosmjöl, bakpulver, salt och kryddor i en annan bunke.
- Häll ner äggblandningen i de torra ingredienserna och rör tills det är väl blandat.
- Vänd till sist ner osten och jalapeñon.
- Rulla små bollar, 6-8 stycken beroende på hur stora scones du vill ha, och lägg dem på en bakpappersklädd plåt. Smörj gärna bakplåtspappret med lite olja innan, för att undvika risken att sconesen fastnar.
- Baka sconesen i ca 15 minuter, eller tills de blivit lagom ljusbruna.
- Pensla sconesen med den sista matskeden smält smör efter att du tagit ut plåten ur ugnen.
- Låt dem svalna tills de blivit ljumna, och hugg in!
- Förvara sconesen i en plastpåse i kylen, och värm dem på medelvärme i en halv minut i micron, så blir de som nybakade igen.
Lchfbröd med nötter och frön
Hej foodies! Najni is back – efter en välbehövlig semestervecka i det soliga Spanien. Där har det givetvis frossats i bäckfisk, fisk, skaldjur och paella hela veckan lång, men dagens inlägg blir trots detta faktum inte fisk- eller Spanienrelaterat. Nej, ty Najni råkade tidigare idag impulsbaka detta fantastiska nöt- och fröbröd, då hon plötsligt blev sugen på att baka. Nu har brödet just svalnat, efter att ha spridit de smaskigaste av dofter här i Najnis kök, och ligger skivat i små påsar i frysen. Vilken lycka att bara kunna hiva fram en påse med läckert Lchfbröd när man kommer hem trött och hungrig efter en hård arbetsdag, stoppa en brödskiva i brödrosten och strax därpå njuta av den ljuvliga smaken av varmt bröd med smältande smör på, och kanske några ostskivor därtill … Detta måste ni testa, foodies! Lchfbrödet passar lika bra till frukost som till ostbrickan med ett glas vin till. Och vilka nötter och fröer man har i sitt bröd spelar inte så stor roll. Man kan mixa lite som man vill beroende på vad man har hemma. Det går förstås lika bra med valnötter istället för pekannötter.


- 1,5 dl pumpakärnor
- 1 dl hela linfrön
- 1,5 dl solrosfrön
- 0,5 dl skalade sesamfrön
- 0,5 dl chiafrön
- 1,5 dl mandel
- 1,5 dl hasselnötter
- 1,5 dl pekannötter
- 1,5 tsk salt
- 6 ägg
- 0,5 dl smält kokosolja utan smak (eller annan neutral olja)
- 0,5 dl vatten
- Hacka nötter och mandlar mycket grovt. Det ska vara ganska stora bitar.
- Blanda mandel och nötter med övriga ingredienser i en stor bunke.
- Häll degen i en stor, avlång brödform klädd med bakplåtspapper.
- Grädda brödet i ca 1 timme i 175 grader. Kolla noga så det inte bränns.
- Låt det svalna på ett ugnsgaller.
Senaste kommentarer